Sofia S NV3b.
I det här inlägget tänkte jag skriva lite om de två huvudpersonerna och hur jag tycker de har framställts samt vad jag själv tycker om dem!
Emma Bovary. Kommer inte in i berättelsen förrän änklingen Charles åker på läkaruppdrag till gubben Rouault ute på landsbygden. Den första uppfattningen man får av Emma är en blyg dotter, men hon pratar ganska mycket med Charles när de väl lär känna varandra. Antagligen är han ett avbrott från hennes vardagliga liv ute på gården. När de gifter sig tycker hon att det är spännande, och tänker att en häftig kärlek nog kommer flamma upp i och med bröllopet. När hon flyttar till hans hus i Tostes tillbringar de sin smekmånad tillsammans men hon känner fortfarande ingen kärlek och blir besviken. Hon fantiserar mycket och vill att hennes liv ska vara som i kärleksromanerna som hon läser, hon fantiserar om Paris och baler och längtar bort från sitt liv. Hon är väldigt oförutsägbar, när hon är olycklig kan hon bli slösaktig eller sparsam, elak mot maken eller älskvärd, man vet inte hur hon ska reagera. Hon tycker att maken är själva symbolen för sitt tråkiga liv och äcklas stundtals av honom och blir istället kär i andra.
Personligen blir jag irriterad på Emma för att hon är så naiv och tror att man kan gifta sig med vem som helst och sedan få världens lyckligaste liv. Man kan ju börja med att hitta någon man gillar! Och sedan kan man inse att livet inte kan bli som i de vackraste romanerna, men fint på annat sätt. Hon är helt klart romantiker, vilket jag inte kan känna igen mig i. Men det är ändå ganska trovärdigt, det var ju annorlunda tider och man kanske fick nöja sig med den man som friade. Man kanske trodde att alla romaner speglade verkligheten, vad vet jag.
Charles Bovary. Hade en lite udda uppväxt. Fadern ville göra honom till man medan modern hunsade honom. Han gjorde vad han blev tillsagd och studerade till läkare utan att varken vilja eller "kunna". Mamman såg till att han flyttade till Tostes och gifte sig med en "lämplig" änka som Charles inte sörjde när hon gick bort. När han gifter sig med Emma är han kär och lycklig. Han nöjer sig med det enkla i livet och förstår inte Emmas strävan och längtan efter lyx och flärd. Själv är han nöjd med att åka omkring till bondgårdar och hjälpa sjuka eller skadade bönder. Han är en enkel man, men blir olycklig av att Emma är olycklig.
Jag tycker Charles är en enkel man vilket är en bra egenskap om man bor i en liten dammig småstad. Då blir man inte lika besviken och olycklig av ett "simpelt" liv som Emma blir. Jag kan också tycka att han är lite lam då han hela livet blir mer eller mindre hunsad av antingen Emma eller sin mor. Men han är bra beskriven i boken och jag är övertygad om att det finns sådana människor i verkligheten.
(Jag tänker inte beskriva bikaraktärerna i det här inlägget.)
Överlag tycker jag att människorna är bra beskrivna i boken och man får via händelser och beskrivningar en bra bild av personligheterna. Mycket detaljer kan vara jobbigt i längden men de ger en bra bild av karaktärerna och man förstår varför de beter sig som de gör, utan vidare förklaring.
Jag håller med dig om att Emma helt klart är en romantiker. Gång på gång drömmer hon sig bort i böckernas värld, hon vill att hennes liv ska vara som i kärleksromanerna hon läser. Detta gör att hon aldrig blir nöjd. Charles däremot nöjer sig med det enkla livet.
SvaraRaderaNågot jag irriterar mig på är att Emma klagar på sitt liv men inte gör någonting åt det. Istället behåller hon klagandet för sig själv. I boken uttrycker sig Emma ”Om Charles bara hade önskat det, om han hade anat och en enda gång kunnat läsa hennes tankar, då skulle hennes överfulla hjärta med ens ha utlämnat allt… Nu gled hon bara allt längre ifrån honom ju närmare varandra de kom i sitt äktenskapliga liv”. Detta citat tycker jag visar att hon ville förmedla sina drömmar till honom, men Charles måste läsa hennes tankar för att få veta dem. Jag kan även tycka att citatet säger att Emma inte anstränger sig för att relationen ska fungera, hon låter äktenskapet glida isär istället för att hon själv bara berätta sina tankar för honom.
Något jag undrar är varför Emma svarade ja när Charles friade, när hon ville ha en man som hade mycket pengar och var av det folket som fick gå på baler. För hon visste väl att Charles inte var av rikemansslag?
Kanske hon gjorde det för att hennes största dröm var att finna lyckan och den trodde hon man bara kunde finna när man gift sig.
// Elina VP3b
Jag håller med dig om det du skriver, att emma borde göra något själv istället för att kräva att charles ska läsa hennes tankar. Man blir så trött på henne!
SvaraRadera/sofia s nv3b
Det är sant att Emma drömmer sig bort och inte helt uppskattar det som hon faktiskt har, att hon skulle kunna göra mer för att få sitt äktenskap med Charles att fungera, men samtidigt kan man ändå inte klandra en människa för att hon vill hitta den perfekta lyckan, den där känslan när allting är helt perfekt. Kanske trodde hon att det bara skulle komma när hon tackade ja till Charles frieri, att allting bara skulle falla på plats då, eftersom hon har studerat på ett nunnekloster och inte verkar ha gjort mer än att sy och tråckla och hjälpa till på sin fars gård så kanske hon inte visste mer om livet än det som fanns på gården.
SvaraRaderaMen som Elina sa så måste man göra något åt saken om man vill att något skall hända, antingen så borde hon satsa allt på att försöka få äktenskapet att fungera, eller fly iväg och se till att finna den riktiga lyckan. För ingenting i livet är gratis om du inte är villig att ta det.
// Fabian Jonsson Nv3a
Jag håller med om att Charles känns som en smått lam person. Jag reagerade på att han låter sig styras så av sin mor de gånger hon är på besök, men efteråt inte vågar hålla fast vid vad hon sagt, vilket beskrivs på sida 52. Där berättas det om hur han ser sin mors omdöme som ofelbart. Han tycker dock att Emma står över all kritik, och därför vet han inte riktigt vems sida han ska stå på när modern och frun har olika åsikter, vilket de oftast har. Från sida 52:
SvaraRadera"När gamla fru Bovary hade rest hem, försökte han blygt att upprepa några av de oskyldigaste anmärkningarna; med ett enda ord visade Emma att han bedrog sig och skickade i väg honom till patienterna."
Charles har helt enkelt ingenting att säga till om i sitt hus, vilket jag inte tror stör honom så mycket egentligen. Han verkar vara nöjd så länge maten står på bordet när han kommer hem och är, som Sofia påpekade, en relativt enkel man.
Hans oförmåga att se att hustrun vantrivs är väl förståelig med tanke på att hon vägrar öppna sig för honom (som Elina så fint beskrev), men han är ju inte heller den vassaste kniven i lådan precis, och jag tror att jag talar för oss alla när jag säger att han verkar lite dumsnäll.
Att han har en tendens att somna i andras sällskap (till exempelvis vid balen på slottet och på vägen till deras nya hus i Yonville) får honom att verka ännu lamare, och jag kan förstå varför Emma tycker att han är tråkig.
Kommentaren ovan om Charles är skriven av Anton i NV3a för övrigt.
SvaraRadera