HEJ nu tänkte jag skriva lite om min syn på relationen mellan Emma och Charles. /Sofia S NV3b
Jag tycker att Emma och Charles har en väldigt underlig relation. Den är ganska destruktiv för båda parter då Emma plågas av sin tristess (som hon kanske delvis har sig själv att skylla?) samtidigt som Charles plågas av att Emma inte trivs. De har enligt min mening aldrig riktigt förstått varandra, när de gifte sig var de i stort sett okända för varandra och när de väl lärde känna varandra så möttes de aldrig riktigt. De vet väl det mesta om varandras vardagsliv, men i stort sett inget om varandras tankar? Eller så vet i alla fall Charles ingenting om Emmas känslor. Okej, så när de hade gift sig blev Emma som sagt besviken direkt och Charles som var ganska kär från början är ganska nöjd med sin vackra fru men tycker att hon är ganska besvärlig, eller han förstår henne i alla fall inte.
Ett exempel på brist i kommunikationen hittar man på s. 74. Emma är nyckfull och underlig några månader efter den där drömska balen, hon vill tillbaka och hatar Tostes mer och mer. Eftersom hon ständigt klagade över Tostes, kom Charles på tanken att hennes sjuklighet kanske berodde på att hon inte tålde luften. Han började allvarligt fundera på att slå sig ned någon annanstans. Inför den utsikten började Emma dricka vinäger för att magra, drog på sig en torr irriterande hosta och förlorade fullständigt aptiten. Emma vägrar alltså att berätta att hon är less på tristessen i Tostes och att hon vill vara med om något nytt. Nej, hon går omkring och är retlig i ett halvår tills Charles tillslut tror att hon är sjuk. Och vid insikten att de kanske kan resa från Tostes då låtsas Emma vara sjuklig istället för att säga rakt ut "jag är less, vill du flytta?". Deras kommunikation är allt annat än rak.
Ett exempel på att Charles inte förstår henne hittar man på s. 69. Innan det här stycket så tänker Emma att hon skulle vilja se namnet Bovary känt, hon vill att han ska bli en berömd doktor med lite klass och status. Nyligen hade han inför en hel familj blivit förödmjukad av en läkare från Yvetot som hade kallats till samma sjukbädd. Emma hade högröstat farit ut mot kollegan, när Charles berättade det på kvällen. Det gjorde honom rörd, och med en tår i ögat kysste han henne på kinden. Men hon var utom sig av skam, helst skulle hon ha velat slå till honom, och hon måste gå ut i korridoren och öppna fönstret för att andas in den friska luften innan hon blev lugn igen. Emma vill alltså förändra Charles, se till att han står på sig lite mer och visar vilken bra doktor han är istället för att inte bry sig om förolämpningar. Men Charles misstar det för kärlek och älskvärdhet och att hon älskar honom oavsett vad folk säger om honom. Det här är ju självklart ännu ett exempel på deras bristande kommunikation, och att ingen riktigt (vill?) förstå den andra.
Tycker ni jag har rätt? Fel? Nåt jag inte tänkt på? Kommentera!
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaPrecis, Emma och Charles måste kunna kommunicera med varandra, annars är det ju inte konstigt att allting faller ihop som det gör. Om man inte kan tala med varandra om de problem som finns så kommer ju problemen finnas kvar och bara växa. Men jag tycker ändå att det är mer Emma som agerar mer instängd och inte släpper in Charles, och berättar inte helt vad hon känner, det är min tolkning att hon är mer ansvarig för att problemen inte kommer till tals.
SvaraRadera// Fabian Jonsson Nv3a
Vid en första anblick kan det verka som att relationen är underlig, men jag tror att den relation Charles och Emma har är vanligare än man tror: Den ena partnern är kär och glad och tycker att allting funkar perfekt, medan den andra partnern egentligen vantrivs.
SvaraRaderaSom du nämnde klagar hon aldrig öppet på någon del av förhållandet, vilket gör det möjligt för honom att misstolka hennes reaktioner (tänker på dina exempel med den spelade sjukdomen och hennes raseri mot läkarkollegan som skämde ut honom).
Tycker precis som du att de har väldigt bristande kommunikation, men det känns lite som Emmas jobb att ta upp det eftersom hon är den som lider av det. Charles kan ju inte göra så mycket med tanke på att han tror att allt är frid och fröjd.
//Anton NV3a
Jag tror att anledningen till deras bristande kommunikation ligger grundad lika mycket i båda parterna. Där Emmas bristande sinnesnärvaro och åtrå efter ett magnifikt liv är en lika stor del som Charles ständiga frånvaro och ouppmärksamma beteende. Helt enkelt har de två väldigt olika personligheter som istället för att komplettera varandra skapar ett allt större tomrum mellan dem.
SvaraRadera/Alexander Anderson
Jag håller med dig i det mesta! Visst känns det som att Emma är lite omogen av sig? Eftersom hon inte bryr sig så mycket om att få ett bättre liv med Charles eller med sig själv På sidan 49 beskriver Emma hur hon börjar känna att Charles och hon glider mer och mer ifrån varandra:” Men om Charles bara hade önskat det, om han hade anat en enda gång och kunnat läsa hennes tankar, då skulle hennes överfulla hjärta med ens ha utlämnat allt liksom en mogen frukt faller ned, när man bara snuddar vid grenen. Nu gled hon bara allt längre ifrån honom ju närmare varann de kom i sitt äktenskapliga liv.” Det här med att de inte vekar förstå varandra stämmer ju, de känns som att de lever tillsammans som främlingar och att de känns ganska obekväma i varandras sällskap. Det borde vara svårt att leva tillsammans med någon som man inte känner särskilt mycket eller heller inte förstår riktigt. Hon märker ju också av det, därför kan man börja undra varför hon inte tar tag i det direkt. Charles tidigare äktenskap med Hèloise verkade även det vara torrt och tråkigt som man kan läsa på sidan 19. Hon verkade vara bestämd mot Charles men trots detta så verkade det som att det fanns mer kärlek mellan dem än Charles nuvarande äktenskap, om man nu kan jämföra äktenskap på det viset. När Emma sedan blir gravid (sidan 75) funderar jag på hur det kommer att gå.
SvaraRaderaDet du beskiver på sidan 74 gör att man får lite medkänsla med Charles, han som just fått fotfäste i Tostes och vill förmodligen inte bege sig av just då. Eftersom han har kämpat hårt med att få kontakter och bygga upp sitt arbetsliv måste det kännas hårt att behöva lämna staden. Att han dessutom borde känna sig lite lurad av sin fru gör ju inte saken bättre.
Vidare till hur Charles är som person, jag tycker att han verkade bli en riktig man ganska sent. Jag uppfattade det som att han inte tog tag i sina studier själv och verkade därför lite barnslig. Han vekar dessutom vara ganska blyg och trots att han kanske inte ville studera till läkare så gjorde han inga särskilda protester, precis som han inte verkar göra i sitt äktenskap.
/Stina Nv3a
Anton och Alexander, det är intressant vad ni skriver. Frågan är ju om det är någon av Emma eller Charles som har gjort mer fel än den andra. Det är svårt. Man ser ju boken ur Emmas perspektiv och det gör att man vet mer om hennes känslor än Charles. Vi kanske skulle tyckt att Charles gjort för lite om vi sett hans känslor också, vad vet jag. Men jag tror nog som du Anton att eftersom Emma verkar vara den som velar medan Charles egentligen är nöjd med hur det är (om Emma bara kunde vara nöjd också) så får ju Emma faktiskt ta upp det och beskriva vilka förändringar hon vill ha gjorda. Men jag tycker ändå att du Alexander har en poäng för om Charles märker att Emma vantrivs (för det märker han väl?) kan han väl bara fråga rakt ut? Det har han ju inte gjort hittills i boken vad jag kan komma ihåg i alla fall.
SvaraRaderaJag håller med dig Stina om att Charles var omogen länge och är lite omogen fortfarande. En riktig vuxen människa kan ju ta tag i sina problem och prata rakt ut med sin partner.
sofia s nv3b