Jag tänkte skriva lite om relationen mellan Charles och Emma i mitt inlägg.
Till en början när Emma och Charles träffades i boken verkade de båda vara ganska intresserade av varandra. Framförallt märktes det att Charles var intresserad av Emma. Charles började sedan hälsa på hos Emmas familj allt oftare och det blev allt mer tydligt att han var intresserad av henne. I början av boken tycker jag att deras relation var bra, de verkade tycka om och vara nyfikna på varandra.
Men när de sedan gift sig verkade det som om Emmas drömmar om hur deras äktenskap skulle bli gick i kras. Hon syntes inte alls lika lycklig längre, utan började istället önska att hon aldrig gift sig.
Jag tycker själv att relationen mellan dem är otroligt torr och tråkig. Charles jobbar större delen av dagarna och när han väl kommer hem sent på kvällarna vill han att maten ska stå på bordet och sätter sig då ned för att äta. När han väl ätit är han trött och går då och lägger sig. Emma gör inte heller någon större ansträngning för att göra deras relation roligare de stunder då de träffas. När Charles kommit hem är hon ofta irriterad eller stör sig på hans sätt att bete sig. Ingen av dem verkar säga särskilt mycket till den andre under kvällarna, och om de gör det så handlar det åtminstone inte om hur mycket de tycker om varandra…
Det finns många i vårt samhälle som har en liknande relation som den jag upplever att Charles och Emma har. Många människor arbetar väldigt mycket och tar inte vara på den tid de faktiskt har hemma med sin partner. För när man väl kommer hem från jobb så ska barn hämtas, mat ska lagas, huset ska städas och en hel del annat. Ibland är det svårt att ta hand om sitt äktenskap samtidigt som allt det andra ska fixas, och en del är kanske rentutav gifta utan att egentligen veta om varför…
Såhär kan jag tänka mig att det är för Charles och Emma, de vet inte riktigt varför de är gifta då de egentligen inte har särskilt mycket gemensamt. Ändå gör ingen av dem något åt saken och försöker arbeta för ett bättre äktenskap. De går hellre runt och irriterar sig på varandra en stor del av tiden. Emma försöker leta efter lyckan på andra håll än hos sin man och drömmer om att vara på andra platser än där hon är. Charles märker ju givetvis av att hon inte är lycklig, vilket leder vidare till att han själv också blir deprimerad.
Jag hoppas att deras relation förändras längre fram i boken, men det återstår att se!
Linnéa, Vp3b
Jag håller med om att Emma inte verkar anstränga sig särskilt mycket för att få relationen att fungera och det verkar inte som att Charles heller är så vidare intresserad vilket är mycket konstigt. De verkade så kära och glada till en början och det är faktiskt bådas ansvar att deras förhållande ska fungera. Det är mycket märkligt att ett par gifter sig och därefter inte tar ansvar för att relationen ska fortsätta att fungera. Varför gifter man sig egentligen när man inte är helt säker på att det kommer vara lyckligt? Vad jag har förstått så var tiden efter giftermålet och fram till att de börjar ha tråkigt med varandra inte en särkskilt lång tid, detta är lite underligt för borde inte båda då kunnat förutse det innan? Kanske beror det på att de faktiskt befinner sig på 1800-talet, man kanske såg giftermål på lite annorlunda sätt än vad man gör idag, då var man förmodligen mer beroende av att gifta sig efter bl.a. makt och pengar. Idag har man ju på så sätt fler valmöjligheter. Det kan också handla om deras ålderskillnad, att hon befinner sig i en fas där hon vill att det ska hända saker medan han är nöjd med livet och har redan provat på de saker som Emma kanske inte gjort tidigare. Svaret kanske kommer senare i boken.
SvaraRaderaStina, Nv3a
Jag håller med om att Emma kan bättra sig. Situationen blir inte direkt bättre av att hon går runt och reflekterar över hur misslyckat livet blivit. Däremot tror jag heller inte att det är hälsosamt att låsa in sådana känslor i sig som Emma till viss del gjort. Hon går dock faktis under ett tillfälle till prästen för att berätta om hur hon känner gentemot Charles. Detta besök blir dessvärre inte riktigt som hon tänkt sig när prästen inte verkar vilja lyssna på henne. När hon plockar fram sina känslor till ljuset och vill fråga människor till råds finns det ingen person hon kan anförtro sig åt. Stackars kvinna!
SvaraRaderaNågonting jag dock irreterar mig över är hur blind Charles verkar vara. Det kan hända att ni kommit längre än mig i boken men utifrån vad jag har läst verkar han inte alls förstå hur hon känner med relationen. Han verkar bara tro att hon är lite sjuk och känslig av sig. Emma kan i och för sig berätta för honom hur hon upplever situationen, men jag tycker att han borde lägga märke att hon inte är likadan som när de först träffades...och om han gör det finns förhoppningsvis längre fram i boken!
//Emilia Vp3b
Linnéa jag håller med dig om att deras relation är väldigt torr och tråkig. Emma vill vara på andra platser än där hon är och försöker hitta lyckan på annat håll än hos sin man. Charles jobbar till sena kvällen. Något jag irriterar mig på är att Emma inte säger till Charles vad hon är olycklig med. Han skulle säkert kunna ändra på vissa saker för att få henne lycklig. Å andra sidan märker man utifrån boken att Charles vet om att Emma är olycklig, därför undrar jag varför inte han frågar henne? Det gör att jag även blir irriterad på Charles.
SvaraRaderaOm man läst längre i boken märker man att Charles försöker få Emma att känna sig bättre genom att ge och göra saker för henne. Ett exempel är att han erbjuder henne att köpa en häst till henne så att hon kan gå ut och rida, som hon gillar, med en vän till dem. Saken är den att Emma är förtjust i den här manliga vännen. Därför tar hon tillfället i akt att tackar ja till erbjudandet. Nu får hon chansen att vara själv med Rodolphe. Här tycker jag att Emma är taskig mot Charles. Han låter henne vara med manliga vänner för att hon ska må bra och för att hon ska få vara ute och rida, men så utnyttjar hon hans snällhet och gör något som egentligen är förskräckligt emot Charles.
//Elina VP3b