onsdag 2 februari 2011

Madame Bovary, handlingen

Madame Bovary handlar, så här långt, om ett nygift par som från början möttes i Tostes, en liten stad nära Rouen i norra Frankrike. Läkaren Charles stöter på dottern Emma vid ett sjukhusbesök hos hennes fader. Efter giftermålet flyttar hon in i hans hus som ligger relativt öde där hon senare kommer att trivas allt mindre i, här förekommer flera miljöskildringar. Det beskrivs ofta vackra miljöer men för det mesta är de ganska enkla och torra. Emma är sugen på storstaden, eller i alla fall på staden. Hon blir allt tröttare på landet och saknar det spänningsfyllda livet som storstäder ofta utgör. Paret kommer längre och längre ifrån varandra och i stället för att sätta igång och lära känna varandra på djupet gör de raka motsatsen. Boken beskriver oftast om hur Charles arbete fungerar och hur han har det där. Det allra största huvudtemat skulle jag vilja påstå är hur ett par lever tillsammans och hur olika situationer i en relation kan se ut och hur den kan utvecklas med tiden. Man får reda på mycket om vad både Charles och Emma tycker om livet och om relationen men man känner att man ändå aldrig förstår hur de har hamnat där. Det förekommer många beskrivningar om hur det är på landet och hur Emma ser på den saken. Hon klagar och tycker ofta lite synd om sig själv och verkar inte alls känna sympati till sin man som verkar trivas ganska bra. Hon vill bort ifrån den tråkiga, deppiga, tysta byn som Tostes verkar vara, åtminstone för henne. På sidan 50 ger det ett exempel på när man förstår hennes situation lite bättre. ”När hon satt vid pianot, blev han mer imponerad ju snabbare hennes fingrar löpte, och hon slog an tangenterna så hårt hon kunde och lät utan avbrott fingrarna svepa fram och tillbaka över klaviaturen. Det gamla pianot skakade och jämrade sig, så att det hördes över hela byn när fönstret stod öppet, och länsmans skrivare, som barhuvad och filtskodd gick förbi med ett papper i handen, stannade mitt på landsvägen för att lyssna” Det kan förmodligen bli väldigt irriterande att bo i en liten by där man inte kan ha saker för sig själv och framförallt om man inte känner sig bekväm med det eller trivs med det. Att Emma inte alls verkar trivas i Tostes är ju därför inte så konstigt, beskrivningen visar verkligen hur liten och kompakt byn verkar vara. Helt enkel en lugn och liten by där alla förmodligen känner till alla och där till och med ett piano hörs över ett större område när fönstret står öppet.
    Charles ger därför med sig, eftersom han tror att Emma blivit sjuk av luften och flyttar till Yonville-l’Abbaye som ligger tre mil från Rouen och är en ganska stillsam stad. I Yonville kommer Emma sedan att föda deras barn, en dotter. En scen där man verkligen ser kontraster mellan samhället idag och då är på sidan 98, där Emma beskriver hur hon önskade att barnet skulle vara en pojke. ”Hon skulle döpa honom till Georges. Tanken på att bli mor till en varelse av mankön fyllde henne med förhoppningar om att få ersättning för all livets maktlöshet. En man är åtminstone fri; han kan ge sig hän åt sida lidelser, han kan resa, övervinna alla hinder, smaka på all världens lycka. Men en kvinna är ständigt omgiven av hinder. Kvinnan är samtidigt passiv och böjlig, hon har kroppens svaghet och lagarna emot sig.” Här ser man verkligen en samhällsskildring, där man också förstår hur kvinnorna var behandlade förr. Anledningen till varför hon ville ha en pojke istället för flicka var för att män har bättre förutsättningar. Idag känns det som en ganska konstig åsikt men på den tiden var det annorlunda och man har ju i alla tider velat ha makt och då gav en pojke mer makt än vad en flicka gjorde. Här ser man en tydlig kontrast mellan då och nu.
   Jag tycker att de största centrala teman är om Charles arbete, det står ofta om hur han arbetar och hur han har det efter osv., och om Emmas känslor, det beskrivs väldigt mycket om hur hon mår och känner. Boken handlar helt enkelt ett par som lever tillsammans varav en verkar vara mer lycklig än den andra.

Låt höra er syn på handlingen.
Nästa gång skriver jag om språket.


/Stina Nv3a

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar