Jag har läst boken processen. Den handlar om Josef K. som blir häktad, på sin egen 30-års dag, i sitt hem utan att veta varför eller för vad. Han går därefter genom en lång process för att försöka förstå varför han har blivit häktad.
I det andra kapitlet beskriver Franz Kafka hur Josef K. ska försöka hitta till rättegången. När K väl kommit till rättegångssalen ser han hur folket i salen står uppdelat. På ena sidan av salen står folk som är sämre klädde medan de som är fint klädda står på andra sidan.
När K kommit in i salen blir förhörd av rannsakningsdomaren. Josef K håller sedan ett långt tal om hur han har blivit häktad utan att fått veta varför. ”- Tidigt på morgonen blev jag överfallen i min säng, kanske hade man – att döma av vad rannsakningsdomaren har anfört, är det inte uteslutet – order att häkta någon målare, som är lika oskyldig som jag, men man valde mig…”
Det folket med sämre kläder applåderar åt allt K säger medan de fint klädda är mycket tystlåtna.
K blir avbruten i sitt tal av ett skrik i salens bortre ände, men folkmassan släpper inte igenom K när han försöker springa dit. K ser då att alla människor salen, på båda sidorna, har olika guldbeteckningar i olika storlek och färg på kragen, då förstår han att alla egentligen hör samman.
Här ser man hur illa Josef K blir behandlad. Organisationen i salen får K att tro att han har delar av folket på sin sida genom att de har delat upp sig, ena halvan applåderar, till och med jublar åt allt K berättar. Den andra halvan är helt tyst. Egentligen är ingen på Josef Ks sida han är helt ensam, det finns inga utomstående vittnen som kan stå upp till hans försvar. Han är den enda personen i hela salen som inte har någon koppling till domstolen.
Jag tycker hela boken utspelar sig i en påfrestande miljö som är jobbig att läsa om, samt att Josef K inte fram kommer till någon förklaring om varför han är häktad, gör att boken blir ganska trögläst och seg.
Therese Nilsson VP3B
Antonia Nv3A
SvaraRaderaJag håller med dig om att man som läsare blir frustrerad över att aldrig få veta varför han har blivit dömd. Däremot tycks alla andra i hans omgivning känna till hans process och vara bättre underrättade om dess utveckling än vad han själv är.
Bokens centrala tema är hur obegriplig processen är och hur utsatt den enskilda människan är. Individer blir dömda utan att veta varför och indragna i en rättsprocess utan egentlig orsak och grund. För att få information om sin process tvingas K. ta tid från sitt arbete, och därmed riskerar han att vicedirektören lägger beslag på hans klienter, för att irra runt i lokaler utan luft, i jakt på någon som kan ge svar och hjälp. Det märkligt kvava innomhusklimatet i såväl domstolskanslierna som hos målare Titorelli kan vara beskrivet som en metafor för att illuminera en ansträngd och obekväm tillvaro, vilket leder till att K. tappar kraft och känner sig yr.
Inte nog med att människor blir dömda utan att ha begått något brott, de blir även behandlade olika beroende på deras position i hierarkin. När Josef K. är hos advokat Huld för att avsluta sitt ärende där, använder Huld sin höga ställning och förödmjukar köpman Block, för att visa K. hur tacksam han borde vara som inte blir behandlad som ohyra. ”Men jag skulle i alla fall vilja visa er, hur andra anklagade behandlas, kanske det kan bli en nyttig läxa för er.” Om nu advokat Huld tyckt att K. haft en alltför högdragen attityd och inte visat tillräcklig uppskattning har denne ett besynnerligt sätt att visa detta på. Genom att ta in en klient endast för att förnedra honom, som ett medel att behålla en annan kund, framställer sig advokaten själv som både arrogant, enfaldig och inhuman. Denna händelse belyser Kafkas sätt att skildra den mänskliga maktlösheten i kontrast till rättsväsendet. Hade köpman Block kunnat ta sig igenom processen utan advokatens hjälp skulle han säkerligen ha gjort detta, hellre än att krypa på sina bara knän och ändå inte få ut något mer av samtalet är en grov ärekränkning!
Caroline NV3B
SvaraRaderaJag håller med dig om att verket ibland upplevs som trögläst då Kafka inte väljer att avslöja varför K. blivit häktad. Emellertid tror jag mig förstå att anledningen till att Kafka inte väljer att förtälja varför K. är häktad är för att påvisa det usla rättssystem som K. utsätts för och som med andra ord kallas processen. Som läsare får man under flertalet gånger uppleva hans misstro till rättssamhället genom att till exempel advokaten ej får närvara vid rättegångsförhandlingen, här kallad sessionen, men det kanske allra tydligaste exemplet på det bristande rättssamhället är då K. anländer till sessionen och rannsakningsdomaren frågar K.: ”Ni är alltså målare?” (s. 49). Delvis anses detta naturligtvis som en förolämpning mot K. då han i själv verket är prokurist, men än värre anser jag det vara att denna domstol inte gjort en noggrann undersökning av den häktade vilket jag också tror att Kafka ansåg vara djupt bedrövligt. Med denna fråga vilken rannsakningsdomaren låter avkunna kan det hela endast handla om ett missförstånd, men genom att teckna denna mening i sitt verk förmedlar Kafka mycket tydligt att det rättssystem vilket han väljer att skildra hade stora brister och helt oacceptabla grunder, då kunskapen om vilket yrke K. har till och med, fattas rannsakningsdomaren. Om denne inte vet hans yrke kan en så kallad förundersökning vilken ska genomgås vid ett brottmål inte brukats över huvud taget.
Under sessionen visar K. på sin högfärdighet och han anas nästan lite kaxig angående sina utläggningar innan han fått reda på den korruption vilken infunnit sig under sessionen. Jag citerar: ”Jaså, ropade K. och lyfte armarna mot höjden, den plötsliga upptäckten sprängde sig fram, ni hör ju alla till domstolen, efter vad jag ser, det är ju ni som är det korrumperade band, som jag angrep, ni har trängt ihop er här, som åhörare och spioner, och bildat skenpartier, och det ena har applåderat mig för att pröva mig, ni ville lära er hur man lockar oskyldiga i fördärvet!” (s. 56). Efter detta skeende känns K. allt mer misstänksam mot övriga parter vilka befinner sig inom rättsväsendet. Dessa övriga parter visar sig allt eftersom bestå av ett stort numerär då nästan var karaktär han möter i processen verkar ha en förbindelse till domstolen samt veta om K.s häktning, något som förvånar K. Dock förbryllar inte detta läsaren särskilt mycket längre, då Kafka påvisat otroliga brister i rättssystemet och istället förväntar man sig bara fler och fler.
Boken tyder på att det finns en viss klass och samhälls skillnad.
SvaraRaderaJag trodde också att åhörarna som stod uppdelade i salen, när K höll sitt föredrag, beroende på hur fina kläder de hade. Men jag vet inte riktigt om de stod så på grund av den anledningen eller om det fanns andra orsaker som jag inte lyckades förstå.
Det visade ju sig att rummet som sammanträdena ägde rum i egentligen tillhörde kvinnan, som öppnade dörren för K första gången han var där och domstolens vaktmästare. Det var deras vardagsrum och var tvungna att utrymma rummet varje gång det skulle vara ett sammanträde. Efter att man fått det förklarat kändes det som om att det paret inte kanske hade så mycket tillgångar. Och i hela det området som det bodde i så var intrycket att det var en fattigare del av staden.
Det känns inte riktig som att kvinnorna har samma typ av jobb som männen. Mesta dels av kvinnorna hade enklare kontorsarbete eller husbiträde etc.
Miljön är stadsmiljö, men det framkommer aldrig vad staden heter och hur stor den är.
Sofia Drackner vp3b