Det som man kan få reda på om miljön är att herr K. levet i en stadsmiljö. man får aldrig reda på vad staden heter men det spelar inte så stor roll. Det man kan få reda på om staden är att staden framställs som en sedvanlig europeisk storstad och författaren som skrev boken avsåg troligen att beskriva den moderna tidsepoken han levde under.
Eftersom denna roman är över 70 år gammal framstår miljöerna en aning otidsenliga. T.ex. så märker man att boken är ganska gammal för att all arbete på banken sker manuellt och alla handlingar i banken finns i pärmar och i pappersark. Det som jag mer la märke till som gör att boken är gammal är att, i dagens samhälle har inte våra domstolstjänstemän svarta rockar eller långa helskägg.
Den största handlingen i boken är när Josef K. blir häktad. man får följa detta genom hela boken, hur han ska bevisa att han är oskyldig och att han ska få reda på varför han är häktad. Det som jag tror man reagerar mest på är när männen kom in i herr k. sovrum helt plötslig och berättade att han va häktad.
Herr K. " vem är ni?" männen svarade "ni ringde!"
En till stor händelse är när herr K. går in i fröken Búrstner rum och berättar att hennes rum blev lite uppochned vänt och hur det blev så. sedan berättade han även att han hade blivit häktad men att han inte visste varför. men det som jag reagerade mest på under denna scenen var när herr K. sprang fram till fröken Búrstner och kysste henne på munnen och sedan sprang han in på sitt rum utan att säga något.
Den sista händelsen som jag reagerade mycket på var när herr K. hade blivit skyldig till häktningen och två män kom och hämtade honom hemma och släpade honom till ett stenbrott och klädde av honom på överkroppen och placerade honom på marken framför en sten och männen tog fram en lång slaktarkniv!
Caroline NV3B
SvaraRaderaJag håller med dig vad gäller din tolkning av att K. levde i en storstad. Det som också framgår är att K. levde i en huvudstad då Kafka skriver: ”Farbrodern hade alltid bråttom, ty han förföljdes av den olyckliga tanken, att han under sitt besök i huvudstaden…”(s. 100). Vilken huvudstad detta gäller framgår som sagt inte, men jag skulle kunna gissa att han talar om Österrikes huvudstad då det var i Österrike Kafka själv levde sitt eget liv. Är det rättssamhället Kafka själv levde i som han skildrar i processen, är det i hög grad troligt att det är just Wien Kafka menar med "huvudstaden".
Miljöerna är otidsenliga vilket kan bevisas av olika föremål vilka Kafka väljer att skriva om i verket. Som exempel kan nämnas: "Fram mot K. kom nu en vaktare, som huvudsakligen kändes igen på sin sabel..." (s. 74) eller "På gatan tog han första droska..." (s.172) och det finns därtill många andra exempel. Dessutom kan man på Kafkas sätt att skriva lägga märke till en viss otidsenlighet vilket jag exemplifierar genom: ”Strax han knackade på, blev han insläppt…” (s. 58) medan en författare som skildrar en tidsenlig berättelse troligare hade skrivit ”Så snart han knackade på blev han insläppt…”
I övrigt känns miljöerna vilka K. befinner sig i väl skildrade och ger en verklig inblick i hur samhället såg ut rent konstnärligt. Något jag dock lagt märke till är att domstolskanslier finns på nästan var vind och ligger i en förstad till den stad där K. levde. Domstolarna borde i regel påträffas inom ett mer centralt område, dock kan det ha varit vanligt att kanslierna under denna tid påträffades på vindar i förstäder. Alternativt kan det också vara så att Kafka ville påvisa även här ett uselt rättssystem där kanslierna kunde finnas lite varstans så att inte någon rätteligen kunde hålla reda på vad som försiggick vid domstolskanslierna samt budskapet att domstolarna bör vara centraliserade så att befolkningen kunde ha en viss insyn i det hela.
Det finns som du säger flera scener som känns märkliga. Jag tror att Kafka väljer att skildra vissa scener smått outgrundliga för att man som läsare ska börja fundera och upptäcka hur en människa påverkas och utsätts för den psykologiska misshandel vilken processen ändå medför för K:s del, en misshandel som jag tror även hade drabbat den bäste om denna råkat ut för en sådan här process. Det är inte svårt att förstå K:s lidande, hur paniken måste sprida sig i hela kroppen då han inte kan göra något för att varken påskynda eller utreda sin process. Slutet på denna berättelse är mycket märkligt, dock tror jag att Kafkas avsikt var att påvisa att en helt oskyldig individs liv kan förändras på en kort stund till att denne av någon anledning blir anklagad som skyldig och till och med likviderad. Med detta avslut i sitt verk hade dock Kafka god anledning att uttrycka sig med orden: ”En enda bödel kunde ersätta hela rätten.” (s. 161)
Antonia Nv3A
SvaraRaderaPrecis som du beskriver framgår det tydligt att bokens handling utspelar sig under den tidsperiod då Kafka själv verkade. Huvudpersonen, Josef K., hyr ett rum hos en äldre dam, fru Grubach, i stadens mer välbeställda områden. Det kan tyckas märkligt att en man i en högt uppsatt position bor som inneboende men detta levnadssätt var inte ovanligt i större städer i Europa under 1900-talets första hälft.
När K. kommer till stadens förorter, dels vid den första rannsakningen men även när han beger sig för att träffa målare Titorelli, reagerar han över hur nerslitet och ovårdat allting är. ”Han for genast ut till målaren, som bodde i en förstad åt rakt motsatt håll mot den, där domstolskanslierna var inhysta. Det var en ännu fattigare trakt, husen var ännu mörkare och gränderna fulla av smuts, som långsamt flöt omkring i snöslasket. I huset där målaren bodde stod bara ena halvan till den stora porten öppen, under den andra hade man brutit upp en ränna i stenläggningen, och just när K. närmade sig, strömmade det i den ut en vidrig, gul, rykande vätska, som jagade ner råttor i kanalen strax intill.” Detta citat visar på Kafkas förmåga att fånga läsaren med sina miljöbeskrivningar. Det är lätt att föreställa sig K.s äcklade känsla, van att ha det rent och fräscht omkring sig, när han står med en rykande gul vätska som rinner kring fötterna på honom. Genom att så ingående beskriva miljön, lyckas Kafka förstärka klyftan mellan K. och målaren, som bor i denna sörja! Trots att K., i vanliga fall hade haft ett övertag vid ett möte med Titorelli, tvingas han nu svälja sin stolthet och bege sig till stadens förortsområden för att försöka få information om och hjälp med sin process.
Språket Kafka använder sig av är välformulerat och anpassat efter handlingen, det känns dock idag högtravande och otidsenligt. Jag tänker mig ändå att det var ett mer naturligt sätt att uttrycka sig på för en person i hans ställning under 1920-talet. Om det var Kafkas avsikt att språk och handling skulle gå hand i hand eller om språket präglas av Kafkas arbete på försäkringsbolaget, där detta sätt att uttrycka sig kunde förekommit, är det ingen som säkert vet.
Karaktärerna i boken tilltalar varandra betydligt hövligare och mer formellt än vad som förekommer människor emellan i dag. Men man måste ta i beaktande att då denna bok skrevs var artigheten i tilltal betydligt viktigare än vad den är nuförtiden. Hövligheten i tal visade på den respekt man hyste inför sina medmänniskor.