Emma Möller
Franz Kafka använder sig mycket utav rummet när han skriver. Tiden som förflutit i boken är nästan aldrig uppenbar men rummet är alltid klart. Det mest intressanta rummet jag stött på i boken är den lilla skräpkammaren där vakterna blir pryglade i kapitel 5. Det beskrivs med stor detaljrikedom som hur bläckflaskor och smutsen. Det beskrivs även utförlig hur unket det är i rummet som han träffar rannsakningsdomaren eller hur instängt det är uppe på vinden i samma hus.
Det är förövrigt ett centralt begrepp använt för att degradera någon i boken att den är smutsig. På grund av att han inte har en balans mellan tid och rum blir boken fruktansvärt svårläst. Det är för mycket rumsadverbila och för lite tidsadverbila i texten. Men det kan ju varit medvetet för att göra boken mer skruvad.
Jag tycker det tydlig märks att språket i processen är översatt. Långa delar av boken är svårläs p.g.a tyska och svenska inte har samma språk uppbyggnad. Som jämförelse kan man tänka vad som som händer när man översätter den kända repliken He's looking att you kid! Han tittar på dig unge. Den svenska översättningen gör betydelsen i vissa fall meningslös. Boken är säkerligen mer läsvärd på tyska än på svenska om man klarar av att se versaler överallt i texten.
Jag vet att några har i tidigare inlägg och kommentarer tagit upp att Josef beter sig självdestruktivt på av stress. Jag har ännu inte sett den stress som nämns. När han lägger an på sköterska Leni ser jag det som ett tydligt val dessutom är hon inte ovillig och verkar tycka om honom. Däremot beter sig farbroder som ett fån efteråt men han är mycket underlig ända från hans intåg i K.s arbetsrum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar