Jag tänkte i detta inlägg beskriva min personliga syn på Processen // Caroline NV3B
Detta skönlitterära verk bygger, som namnet antyder, på en brottmålprocess. Angående mitt intresse för juridik anser jag detta verk falla mig i smaken. Visserligen är vårt nutida svenska rättsystem djupt skiljaktigt från det rättsystem vilket Kafka väljer att avspegla, ändå anser jag denna berättelse intresseväckande och kunskapsgivande då den skildrar hur en annan tid en gång upplevde sitt rättssamhälle, i detta fall med häktning utan vidare förklaringar till varför, vaktare som blir pryglade trots feltolkningar och därmed trots oskuld, men även advokaten som ej får närvara vid rättegångsförfarandet. Alla dessa händelser vad gäller brottmålsprocessen accepteras inte i vårt land, men det Kafka skildrar bidrar till att man blir övertygad om att det såg ut så som han faktiskt beskriver, vilket naturligtvis är en bedrövelse. Emellertid är det viktigt att vi tillförs denna kunskap för att själva lättare upptäcka brister i ett rättssystem.
I början av sitt verk skriver Kafka, med en viss sarkasm som efter hand inses, ”K. levde ju ändå i en rättsstat, överallt härskade fred, inga lagar var upphävda, vem vågade överfalla honom i hans bostad?” (s. 14). Han beskriver sedan skickligt denna process fortlöpande genom olika karaktärer, miljöer och konversationer, vilket ger en verklig insyn i denna tids och detta lands rättsystem. Det är också Kafkas författarkonsts förtjänst att denna berättelse skildras så väl att man som läsare får chansen att förstå precis hur detta system var uppbyggt. Med dessa ord vill jag påstå att Processen är ett verk jag beundrar, både vad gäller formalia men också med det sätt Kafka väljer att skriva på för att få sin omgivning att förstå det han upplever som något ofattbart.
Att boken är läsvärd anser jag i hög grad då denna ger en skarp upplysning om det bristande rättssamhälle vilket Kafka försöker beskriva, och som man också kan sluta sig till att han själv levde i. Denna beskrivning inbjuder till ett verkligt och ett viktigt uppvaknande då man kan ana att det idag på vissa platser i världen, 86 år efter att Processen tryckts, går till på ett liknande sätt inom rättsväsendet. På flertalet sidor påpekar så Kafka det usla rättssamhället med dess rättslöshet: ”…han var verkligen angelägen om att befria vaktarna; när han nu än en gång hade tagit itu med att bekämpa ruttenheten i detta rättsväsen…” (s. 97) eller ”…detta rättsväsen var lika vidrigt till det inre som till det yttre.” (s. 67). Då man erfarit dessa citat vilka vrålar uselt rättsväsende, samt helheten utav Processen, får man anledning att på allvar uppskatta vår genomtänkta rättssäkerhet.
För att sedan övergå till målgruppen, anser jag denna delvis vara allmänheten. Kafka ville under sin livstid öppna upp ögonen för denna grupp av människor och påvisa hur genomskinligt detta system i realiteten var, han ville påvisa rättslösheten. Kafka ville också bevisa att dessa höga ämbetsmän vilka befann sig inom rättsväsendet inte alltid var så fagra människor som de ansågs vara. Han skriver; ”Visserligen är det också möjligt, att man i förhoppningen om några större mutor kommer att skenbart fortsätta rättegången…” (s. 62). Detta bevisar att hade man bara rätt medel till hands kunde systemet fungera riktigt bra, för just denna individ med rätt medel så att säga. Allmänheten ensam utgör dock inte målgruppen. Jag tror mig nämligen förstå att det är kanslipresidenter, rannsakningsdomare och likvärdiga inom denna sektor vilka han också vill ägna detta verk då det är dessa som har en verklig påverkan på det rådande rättssystemet. Dock låter Kafka målaren Titorelli, en man som även han tillhör domstolen, meddela K. att ”Allting hör ju till domstolen” (s. 158) och därmed skulle också Kafka rikta sig till hela befolkningen.
Något jag beundrar med Kafkas sätt att skriva är att han genom hela verket använder sig utav tredje person, han skriver ”På gatan tog han den första droska” istället för ”På gatan tog jag den första droska”. Av någon anledning har jag alltid tyckt om när författare väljer att skildra ett verk på detta sätt, genom tredje person, och något också jag försöker tillämpa då jag skriver berättelser. För mig gör det verket mer levande och trovärdigt.
Sedan kan man också börja fundera i de banor, om Kafka endast skildrar det rättssamhälle han vid denna tid levde i? Detta anser jag inte vara helt självklart då Kafka har särskilda likheter med Josef K. Huvudkaraktärens efternamn, som han inte någon gång väljer att nämna, kan liknas vid Franz eget efternamn, Kafka. Men detta är endast funderingar och inget jag påstår att det ska ligga sanning i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar