Processen av Franz Kafka

Hej! Nu är processen med att bearbeta ”Processen” avslutad! Det här är vad jag har kommit fram till! /Antonia Nv3A

Förloppet i Processen, från häktningen till slutet, sträcker sig över 365 dagar, från K.s trettionde födelsedag, till dagen före nästa födelsedag. K.s motstånd och kämparanda bryts successivt ner och han verkar resignera inför det faktum att systemet är obegripligt och även opåverkbart.

Intrigen är inte logisk eller sammanhängande vilket kan bero på att boken inte var färdig vid Kafkas död och att man senare satt ihop kapitlen i den ordning man trodde att det var tänkt. Bokens drömlika, eller snarare mardrömslika handling hade kanske flutit på bättre om författaren hade hunnit färdigställa sitt verk. Var det tänkt att det skulle vara så obegripligt? I vissa stycken finns det luckor som gör innehållet ännu mer svårbegripligt. Avsaknaden av sammanhang, logik och en röd tråd förstärker känslan av att verket var ofullbordat och inte redo för publicering. Vissa kapitel är inte färdigskrivna vilket ger mig som läsare en än mer osammanhängande berättelse.

Handlingen känns inte verklighetstrogen och det gjorde den nog knappast heller när Processen kom ut 1925. Det är en surrealistisk handling där det inte framgår vad K är anklagad för. Är tanken med boken att illustrera ”systemets” rättighet att utan orsak trakassera sina medborgare, så som en katt leker med en fångad mus innan den äter den? Den lilla människan är rättslös och drivs till vansinnets brant, eller till full resignation, av ett nyckfullt, inkonsekvent, inhumant rättssystem!

    

Processen handlar om skuld. Är Josef K. oskyldig eller skyldig och i så fall till vad? Boken ger inget entydigt svar. Det är svårt att utläsa Processens egentliga budskap. Boken har tolkats på en rad olika sätt. Hanna Arendt såg 1944 Processen som en profetia om det judiska folkets öde under nazismen, man blir oskyldigt anklagad och hela förloppet känns som en mörk, oförståelig dröm. En annan interpretation har gjorts av Detlef Kremer 1990 som presenterade sin teori som att texten handlar om själva skrivandet av boken. Kafka själv beskrev ofta sitt författande som tortyr och självplågeri som han ändå kände lust för. En masochistisk läggning kan jag tycka.

Det helvete som Kafka skildrar kan också anspela på hans eget liv som inte var okomplicerat. Kanske är drivkraften i att analysera och tolka detta ofullbordade verk just den att det är ofullbordat? Författaren är död, han ville dessutom inte publicera detta verk, alla har därför rätt till sin egen tolkning och ingen kan korrigera den. Kafka lämnade själv ingen egen förklaring efter sig.

Kafka har ett märkligt sätt att gestalta kvinnor och de framställs endast i underlägsna positioner. Kvinnorna/flickorna i boken beskrivs huvudsakligen som ”lösaktiga” enligt den tidens normer, de går ut med okända män eller bjuder in till sexuella närmanden, vilket var oerhört omoraliskt då. ”Bara den här månaden har jag två gånger sett henne på avlägset liggande gator med olika herrar”, säger fru Grubach om fröken Bürstner. Kvinnorna ger även ett enfaldigt intryck, så som flickorna hos målaren, eller är beräknande, som Leni. Även Elsa, hans förstnämnda flickvän, tycks varit en ”fallen kvinna”. I valet mellan att se kvinnan som madonna eller hora tycks han ha fastnat för det senare. Inte vid ett enda tillfälle bemöts kvinnorna på ett jämlikt, naturligt sätt. Kafka hade själv ett komplicerat förhållande till sin fästmö som han var förlovad med två gånger, detta kan ha präglat hans syn på relationerna kvinnor och män emellan.  

På ett byråkratiskt sätt beskriver Kafka prokurist Josef K.s liv som förvandlats från att tidigare ha varit lugnt och tryggt till ett mardrömsliknande scenario där han kastas mellan rättsväsendets ämbetsmän tills han varken vet ut eller in. Däremot tycks alla i hans omgivning veta allt, i synnerhet om hans egen process om vilken han själv är helt ovetande!

Processen riktar sig till läsare som söker en absurd handling om rättsväsendets makt och den enskilda människans utsatthet och underlägsenhet. Det är en bok med många oförklarligheter som ger läsaren utrymme att göra sin egen tolkning. Själva handlingen kan tyckas väldigt tragiskt då K., denna, förmodat, oskyldigt anklagade man, utan motivering, döms till döden och avrättas i ett stenbrott. Det är ingen underhållande och lättsam läsning, även om det påstås att Kafka själv fick sig ett gott skratt när han läste sina verk.